nathalie,

Må bra eller dåligt?
Detta är ett väldigt stort problem bland alla människor!
Alla mår de olika på olika sätt, olika länge och på olika djup!
Men de har ändå något genemsamt, känslan av att må dåligt.

Den här känslan, hur vet vi att vi egentligen mår dåligt och inte bara har en dålig dag, vecka, månad?
Att vi kanske inte mår dåligt utan är ledsna över något?
Ens tankar kan blir väldigt djupa och känsloladdade ju mer man pratar eller tänker på det!
Då kanske man går ner på djupet och kommer till den där punkten, när man känner
"vad är livet egentligen värt?"

Den frågan har jag oxå ställt mig,
inte för att jag mått dåligt,
utan mer för att jag är nyfiken.
Jag menar, vad åsta kommer vi människor?
Vi förstör och förgör, miljön, ja den pratas det mycket om.
Det är vi människor som förstör denna underbara tillgången,
men egentligen, vem bryr sig om miljön eller hur vår värld ser ut?
Hade vi inte haft vatten, skogar och grönt så hade vi haft något annat och varit vana vid det.
Så där kan vi ta bort förgör och förstör, sen till människan?
Så vad åstad kommer vi?
Vi föds, leker busar har rikrigt skoj, vi lär förhoppningsvis våra föräldrar älska och känna kärlek på ett annat sätt.
Vi börjar skolan, som till en början är rikrigt skoj, sen blir det jobbigt med alla läxor, och har man fel familj eller fel tröja, ja då är man utsatt!
Då är det bara att gå och gömma sig, för tyvärr är det så umgdommar beter sig!
Har man något som sticker ut och inte håller sig till mängden ja då blir man mobbad!
Och fy vad detta har gått ner i åldrarna! Kan ju inte tro att detta är positivt...
Efter skolan, ställs en massa kvar, JA i skolan oxå självklart!
Men nu är det på allvar, livet? Vad vill jag göra i livet?
JA, jobbet står på spel.. Får ett jobb kanske inte det jag vill ha... jobbar ändå tills jag är runt 70 strecket..
Går i pension, lever livet om jag är frisk för det...
Men vad då, lever livet? Va fan, det vill man väl göra när man är ung en frisk fläkt?
Tänk de som slitit som jävla djur för att komma in på rätt gymnasielinje, slitit som djur för att komma in på rätt universitet eller högskola, slitit som djur i arbetet för att komma till rätt post i företaget...
Ställer man inte sig frågan när man gå hemma och "väntar på det ingen kommer ifrån":
"Var allt mitt slit hela livet, verkligen värt detta?"

Bara en tanke gång, jag hört och pratat om väldigt många gånger...

Fråga är, har jag någon gång mått dåligt, så jag själv vetat och känt det?
Svaret blir från mig: Nej, det har jag inte. Dock har det synts på mig att jag var ledsen och inte riktigt förstod meningen...
Detta var för snart två år sen, det jag fick veta tog knäcken på mig...
Men jag mådde inte dåligt, nej det gjorde jag inte...
Ledsen var jag och tänkte mer, låste in mig i en liten tanke värld...
Kilona försvann lite, inte mycket men man kunde se det...
Jag är en person, som bara tränger undan saker som är dåliga...
Jag tar inte tag i den som är jobbigt, utan lägger det bara åt sidan och går vidare...
Detta var en sak jag inte kunde göra vid denna tiden...
Jag var tvungen att ta tag i mig själv efter 4 månader men bortträngning, kan man väl tacka vänner och en spec lärare för...
Bortsätt från denna tiden, då jag själv inte märkte eller förstod att jag var deppig och ledsen, så kan jag ärligt talat inte förstå människor som mår dåligt...
För jag kan inte fatta hur man kan göra det?
Jag kan verkligen inte leva mig in i det eller ens tänka mig hur det kan vara att må dåligt...
Tycker synd om dem som gör det, men kan ju inte hjälpa dem, eftersom jag inte ens kan föreställa mig...
Att må dåligt, vad är det som gör att man gör det?
Ingen som vet, alla har olika anledningen, vissa har hur många anledningar som helst,
där den onda högen bara byggs mer och mer på, man hinner inte ta tag i de gamla problemen innan man får nya, och det är detta som jag kan tänka mig, gör så att en del människon är nere och känner på botten...

Jag vill hjälpa till, jag vill ge bort min hårda fasad till en del människor så de bara kan tränga undan det jobbiga och bara leva livet!!!
Tyvärr går inte detta,
men en sak har jag lärt mig på denna jorden..
Man ska aldrig ge upp!
En människa runt mig, var på botten, jag hoppades och bad för denna människan, sa att detta händer inte, detta kommer aldrig att ske, men jag kunde ju inte vara säker...
Kärlek..Hat..Svek..Förtroende down..Det hände..Bestämde..Förändring..Ruta 1..Klättra upp för stegen..

Alla människor kommer in i en rutin, en vardag och allt är som vanligt...
En människa som mår dålig, neeeeeds a change!!
Kanske inte blir bra, kasnke blir bra?
Man måste försöka,
I have fatih in you......

It's hard for me to understand
this crazy world today

Jag har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på